Tankar om Google Buzz m.m.

.
Då var ytterligare en möjlighet att kommunicera lanserad - Google Buzz.
Hmm... Jag brukar vara nyfiken på nya saker generellt och Googles lanseringar speciellt.
Men... (för att citera Tony Irving) ... jag vet inte riktigt om jag känner för att kasta mig över Google Buzz. Var inne och tittade som hastigast och det verkar finnas de vanliga obegränsade möjligheterna att kommunicera och dela information med alla överallt var du än befinner dig, sammankopplat med 200 andra tjänster som kan kommunicera och dela information med alla ..... Ja, ni fattar vart jag vill komma.

Hur mycket information skall vi behöva hålla reda på för att arbetsmässigt och socialt hålla takten med det övriga samhället?
Det är kanske som skillnaden på ett glas vatten och Stilla Havet.
Stilla Havet har oanade möjligheter och resurser, men ett glas vatten är kanske det man egentligen behöver.

Jag brukar retas med vår 16-åring att han skall ringa till sina kompisar istället för att sms'a eller chatta. Det anmärkningsvärda är att han faktiskt verkar uppriktigt besvärad av tanken att ringa ett vanligt röstsamtal. I stället tar det kanske 40 minuter av sms'ande med pauser och väntan innan de rett ut var, när och vad som skall göras. Är det effektivt kommunicerande?

Jag skrattade gott åt en episod på SVT där Fredrik Lindström var inbjuden och gestaltade hur olika kulturer kommunicerar - med scenariot där en nyinflyttad indier kommer på en svensk nattbuss och får se en enda passagerare på ett säte - varvid indiern tänker "Stackarn, han sitter helt ensam på bussen - jag sätter mig brevid honom!"

Är det ett sånt samhälle vi är på väg att skapa med all information och kommunication, där vi inte vill, vågar, orkar hanskas med det fysiska, personliga mötet?

Vi spenderar timmar i veckan på att uppdatera vår Facebook - men går omvägar när vi ser en medmänniska som behöver prata med någon.

Jaha... Det här blev ju ett upplyftande inlägg :)

//Erland