Sitter fortfarande och försöker få struktur på kursens metodik. Jag förstår till stor del meningen med tillvägagångssättet att vi skall studera olika kommunikationskanaler och samtidigt i kursen väva in de kommunikationskanaler vi studerar.
Det kommer hela tiden komma nya sätt att kommunicera och med dem nya verktyg. Med att visa att vi kan ta till oss de tekniker och förhållningssätt som de olika medierna kräver samt att analytiskt reflektera över dem gör att vi antagligen kommer att kunna behärska och förstå kommande media med lite instudering.
Samtidigt tycker jag nånstans att studiemetodiken gör att var och en studerar en mindre del mer noggrannt och att man som enskild student ev. missar andra tekniker som ligger utanför det egna specialområdet. Kanske är det ett uttryck för personligt kontrollbehov, men kursen känns som även andra nämnt i sina bloggar lite "luddig i kanterna".
Nu spelar det väl praktiskt sett mindre roll för just vår nuvarande kurs, och jag ändrar ev. uppfattning efter kursens avslutning, men jag tror ändå att kursen i framtiden skulle må bra av att vara lite mer uppstyrd och klassiskt strukturerad och fungera aningen mer som kunskapscentrum än som uppdragsgivare.
Jag håller hur som helst på att fundera över lärkontraktet och det lutar åt (förutom blogg) - wikis och kanske Google Wave.
//Erland
söndag 31 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Tankar om Social Networking - Facebook
"A social network is a social structure made of individuals (or organizations) called "nodes," which are tied (connected) by one or more specific types of interdependency, such as friendship, kinship, financial exchange, dislike, sexual relationships, or relationships of beliefs, knowledge or prestige."
(Wikipedia - http://en.wikipedia.org/wiki/Social_network)
Användandet av kallade sociala nätverk på Internet har som de flesta lagt märke till fullkomligen exploderat de senaste åren. Enbart Facebook hade ca. 350 000 000 registrerade användare i december 2009 (Wikipedia).
Enligt min mening har det aldrig tidigare varit så enkelt att skapa kontakt med andra människor över hela världen. Som egenskap ev medlem på Facebook har jag allt från släktingar, vänner, vänners vänner, arbetskamrater, skolkamrater, m.fl, i min vänlista. Mycket kring Facebook upplever jag som positivt och underhållande, men frågan jag ställer mig ibland och som jag tror många andra ställer är:
Hur meningsfull känns denna kontaktkanal i längden?
Visst - det är jätteroligt att få kontakt; speciellt med gamla vänner man inte pratat med på många år.
Men, och det kan vara jag som inte är tillräckligt engagerad, ofta tenderar kontakterna till att stanna vid två eller tre meddelanden i stil med:
A: "Hej! Kul att se dig här på Facebook! Det var länge sedan!"
B: "Tjenare! Det samma! Bor du kvar i Vadköping?"
A: "Jajamen, var bor du?"
B: "I Grönköping med sambo och en dotter. Ja jösses det var längesen."
A: "Ja visst var det."
Det fiktiva exemplet kanske är lite väl kort - men ni känner kanske igen symptomen.
Det blir lite Internetformen av att stöta på en gammal bekant på trottoaren mitt i steget.
Både tycker i och för sig att det är kul att ses, men har i många fall inte vare sig tid eller intresse nog att engagera sig djupare.
En annan av Facebooks egenskaper är att den fungerar som en slags öppen dagbok - man skriver in ett meddelande om vad man gör just nu och den delas då med alla på sin vänlista. Som betraktare får man inblick i vad sina vänner sysslar med och man kan själv tala om vad man gör, tycker eller känner, m.m.
Jag brukar själv tänka i termen av "social broadcasting" - man kastar ut sitt meddelande utan nån speciell mottagare utan mer som ett bredare utrop.
Här upplever jag också en positiv och en negativ sida. Visst är jag intresserad av att få reda på att en gammal kompis blivit pappa och att det finns en kanonbilligt hotell i Turkiet. Men jag kan vara mindre intresserad av att nån precis har bakat bullar eller skall gå och lägga sig.
Vad som är intressant är ju givetvis ett individuellt avgörande, men jag själv delar in mina vänners meddelanden som nyheter eller inte nyheter och därvid hur intressanta de är.
Facebook nyheter för mig är t.ex: fått barn, info om resmål, filmtips, flyttat, mattips, m.m.
Icke nyheter för mig är t.ex: skall sova, ätit, dricker kaffe, är trött, är hungrig, på väg till jobbet, m.m.
Så summeringsvis är Facebook för mig en blandning av positiv social vetskap och lite tröttsamt egocentriskt malande.
Vill jag vara utan det?
Tror jag inte.
Kan jag vara utan det?
Absolut.
//Erland
(Wikipedia - http://en.wikipedia.org/wiki/Social_network)
Användandet av kallade sociala nätverk på Internet har som de flesta lagt märke till fullkomligen exploderat de senaste åren. Enbart Facebook hade ca. 350 000 000 registrerade användare i december 2009 (Wikipedia).
Enligt min mening har det aldrig tidigare varit så enkelt att skapa kontakt med andra människor över hela världen. Som egenskap ev medlem på Facebook har jag allt från släktingar, vänner, vänners vänner, arbetskamrater, skolkamrater, m.fl, i min vänlista. Mycket kring Facebook upplever jag som positivt och underhållande, men frågan jag ställer mig ibland och som jag tror många andra ställer är:
Hur meningsfull känns denna kontaktkanal i längden?
Visst - det är jätteroligt att få kontakt; speciellt med gamla vänner man inte pratat med på många år.
Men, och det kan vara jag som inte är tillräckligt engagerad, ofta tenderar kontakterna till att stanna vid två eller tre meddelanden i stil med:
A: "Hej! Kul att se dig här på Facebook! Det var länge sedan!"
B: "Tjenare! Det samma! Bor du kvar i Vadköping?"
A: "Jajamen, var bor du?"
B: "I Grönköping med sambo och en dotter. Ja jösses det var längesen."
A: "Ja visst var det."
Det fiktiva exemplet kanske är lite väl kort - men ni känner kanske igen symptomen.
Det blir lite Internetformen av att stöta på en gammal bekant på trottoaren mitt i steget.
Både tycker i och för sig att det är kul att ses, men har i många fall inte vare sig tid eller intresse nog att engagera sig djupare.
En annan av Facebooks egenskaper är att den fungerar som en slags öppen dagbok - man skriver in ett meddelande om vad man gör just nu och den delas då med alla på sin vänlista. Som betraktare får man inblick i vad sina vänner sysslar med och man kan själv tala om vad man gör, tycker eller känner, m.m.
Jag brukar själv tänka i termen av "social broadcasting" - man kastar ut sitt meddelande utan nån speciell mottagare utan mer som ett bredare utrop.
Här upplever jag också en positiv och en negativ sida. Visst är jag intresserad av att få reda på att en gammal kompis blivit pappa och att det finns en kanonbilligt hotell i Turkiet. Men jag kan vara mindre intresserad av att nån precis har bakat bullar eller skall gå och lägga sig.
Vad som är intressant är ju givetvis ett individuellt avgörande, men jag själv delar in mina vänners meddelanden som nyheter eller inte nyheter och därvid hur intressanta de är.
Facebook nyheter för mig är t.ex: fått barn, info om resmål, filmtips, flyttat, mattips, m.m.
Icke nyheter för mig är t.ex: skall sova, ätit, dricker kaffe, är trött, är hungrig, på väg till jobbet, m.m.
Så summeringsvis är Facebook för mig en blandning av positiv social vetskap och lite tröttsamt egocentriskt malande.
Vill jag vara utan det?
Tror jag inte.
Kan jag vara utan det?
Absolut.
//Erland
tisdag 26 januari 2010
Kurvtagning på två hjul
Tillbaka till bloggen efter snudd på olagligt mycket övertid på jobbet. Vi har precis i kväll släppt en hemsida för en kund och det var bråttom, bråttom. Funderade lite över kommunkationsvägarna för jobbet och att det kan bli lite väl många kommunikationsmedel.
Under tiden jag satt och arbetade idag så 1) ringde det ett antal gånger 2) fick sms 3) anrop på messenger av både jobb och privat karaktär 4) anrop på Skype 5) email till a) jobbmailen b) privatmailen 6) uppdateringar av dokument på Google Docs 7) samma email en gång till i min iPhone (pling, pling) 8) Flygfrakt ringde på dörren och lämnade postpaket. 9) Synkade kalenderpåminnelser i både datorn och iPhone från egen och delade kalendrar...
Alla dessa anrop, plinganden, pipanden och ringanden pockade på min uppmärksamhet och ville givetvis att jag skulle interagera tillbaka och spendera tid.
Samtidigt så ringde, mailade, messade och uppdaterade jag ut en massa information som jag ville att andra skulle interagera med.
Då hade jag varken Facebookat, Twittrat, Bloggat, MMS'at eller fått RSS-uppdateringar.
Inte ens skickat ett vykort...
Ordet "mikrostress" är ett ord som jag tänker på allt oftare. Får man inte svar på 5 röda, så börjar stressen infinna sig. "Varför tar det sån TID! Jag har ju väntat flera sekunder på att webläsaren skall starta upp!"
Hur tacklade människor på tidigt 1900-tal det ofattbara faktum att tvingas kommunicera med brev och att få vänta i veckor på svar? Dom måste haft makrostress! ...eller så var de inte så stressade alls...
//Erland
Under tiden jag satt och arbetade idag så 1) ringde det ett antal gånger 2) fick sms 3) anrop på messenger av både jobb och privat karaktär 4) anrop på Skype 5) email till a) jobbmailen b) privatmailen 6) uppdateringar av dokument på Google Docs 7) samma email en gång till i min iPhone (pling, pling) 8) Flygfrakt ringde på dörren och lämnade postpaket. 9) Synkade kalenderpåminnelser i både datorn och iPhone från egen och delade kalendrar...
Alla dessa anrop, plinganden, pipanden och ringanden pockade på min uppmärksamhet och ville givetvis att jag skulle interagera tillbaka och spendera tid.
Samtidigt så ringde, mailade, messade och uppdaterade jag ut en massa information som jag ville att andra skulle interagera med.
Då hade jag varken Facebookat, Twittrat, Bloggat, MMS'at eller fått RSS-uppdateringar.
Inte ens skickat ett vykort...
Ordet "mikrostress" är ett ord som jag tänker på allt oftare. Får man inte svar på 5 röda, så börjar stressen infinna sig. "Varför tar det sån TID! Jag har ju väntat flera sekunder på att webläsaren skall starta upp!"
Hur tacklade människor på tidigt 1900-tal det ofattbara faktum att tvingas kommunicera med brev och att få vänta i veckor på svar? Dom måste haft makrostress! ...eller så var de inte så stressade alls...
//Erland
torsdag 21 januari 2010
Startskott
Nu ekar startskottet för min nya blogg över Internets vidder. Frågan är hur många som hör mitt lilla skott när det pågår en multipel kulspruteserenad varje 100-dels sekund ute i det stora Molnet?
Jag kan ibland uppfatta sociala medier på Internet som ett stort coctailparty där alla pratar i munnen på varandra och alla undrar om de själva kommer att uppmärksammas mer än genomsnittet. Ta till exempel denna text som jag just nu författar. Vem är egentligen speciellt intresserad av att läsa den utom i egenskap av en elev med skoluppgift eller som avlönad lärare, och knappt då heller.
De flesta är mer intresserade av sina egna tankar och utlåtanden, med ev. undantag av om andras utlåtanden förstärker deras egen sak. Aningen cyniskt?... ja, antagligen.
Jag kan ibland uppfatta sociala medier på Internet som ett stort coctailparty där alla pratar i munnen på varandra och alla undrar om de själva kommer att uppmärksammas mer än genomsnittet. Ta till exempel denna text som jag just nu författar. Vem är egentligen speciellt intresserad av att läsa den utom i egenskap av en elev med skoluppgift eller som avlönad lärare, och knappt då heller.
De flesta är mer intresserade av sina egna tankar och utlåtanden, med ev. undantag av om andras utlåtanden förstärker deras egen sak. Aningen cyniskt?... ja, antagligen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)